Förbud mot markavvattning
Data redovisar de områden där det rådet förbud mot markavvattning enligt miljöbalken (11 kap. 14 § första stycket) och Förordning (1998:1388) om vattenverksamheter
Markavvattning är de åtgärder som utförs för att avlägsna oönskat vatten (dränera mark) eller skydda mot vatten. För att en åtgärd ska vara markavvattning i miljöbalkens mening krävs att syftet med åtgärden är att varaktigt öka markens lämplighet för ett visst ändamål. Markavvattning är en juridisk definition som inte ska
blandas ihop med den hydrologiska definitionen av markvatten. Tillstånd krävs alltid för markavvattning. I större delen av södra och mellersta Sverige råder förbud mot markavvattning. Där krävs dispens från markavvattningsförbudet om tillstånd ska kunna ges. Länsstyrelsen prövar dispenser. Tillstånd för markavvattning prövas av länsstyrelsen eller miljödomstolen.
Data uppdaterades i juli 2018 (ändring av två RAMSAR-områden).